Kanalen

Morgonen började i solsken. The Meterologist tog chansen att få umgås med Bianca. 

Efter en kortare stund i kanalen seglade vi ut på Loch Lochy och det var finseglig i solsken. Habour Master of Tarn provade på segling för 1:a gången i sitt liv. Kapten och Rederiet var så lycklig för att få dela den fina upplevelsen när seglen är hissade, vinden tar tag i seglen och motorn stängs av och det blir helt tyst. Det enda man hör är vattnet som forsar längs med Bianca. 

Sjön Loch Lochy var inte så stor och vi kom snart fram till vår sluss som var slutdestination för kvällen. 

Pontonerna ligger längs kanalen och båtarna samsas med vandrare och cyklister. Bianca förtöjde som sista båten längst bak på pontonen och nu gick besättningen på upptäcksfärd längs med kand. En flytande pub besiktigades ordentligt 

och plötslig hördes säckpipsmusik! På andra sidan kanalen gick säckpiparen och spelade för en ankommande båt! 

https://youtu.be/Ytx5vP4kQw0

Återigen en väldigt fin plats i kanalen!

Rederiet och Kapten fick ett mycket tråkigt besked från Sverige. Vår älskade Golden Retriever Ivar hade akut insjuknat och fått somna in. 

Caledonien Canal

The Horshams (The Habour Master of Tarn och The Meterologist) anlände till Bianca efter en lååång resa med ett tåg som fick tekniskt fel och blev bussade till Fort Williams. 

Bianca har nu även fått båthunden från Tarn ombord och tycke uppstod mellan både hund och båt. 

Nu var besättningen på plats och lugnet lägrade sig över Bianca som låg i sealocken och guppade med alla änderna som tränade på att landa i vattnet eller försöka hacka ihjäl varandra. 

Den mycket vänliga Harbor Master i Corpach kom och meddelade att nu var det dags att börja färden i kanalen. Ojoj nu blev det bråttom. The Horsham's satt och intog lunch i 2:a Slussen medan Rederiet och Kapten snabbt kastade loss och slussade Bianca fint genom 2:a slussen. Äntligen var vi på Caledonien Canal! 

Efter en liten stund på kanalen kom vi fram till Neoptuns staircases. Det är 8:a slussar och tar ca 2h att ta sig igenom. 

Som Kni ser kan rätt så stora båtar ta sig igenom.

Efter denna bjässen var det vår tur!!

Kapten styrde nerifrån Bianca, Rederiet gick uppe på slussen och höll Bianca  i främre förtöjningen och till hjälp hade vi en från kanalen som gick i akter också uppe på slussen och Bianca fördes eller hölls fast genom slussarna när vattnet släpptes på och en ny sluss skulle äntras. 

Väldigt spännande som ni kan förstå. 

Oerhört trevlig kanalpersonal som hjälpte till och instruerade oss hela tiden. 

Vi låg förtöjde för natten efter sista slussen och det blev en väldigt fin kväll med ett pubbesök i Banavie. 

Här följer latest news from Bianca:

https://youtu.be/9UHGPMCywb0

Rederiet gets independent!!

http://youtu.be/1zyDQ9Wn3mg

På väg till Kanalen

Trots det rätt (ironisk) mulna vädret är det skotska landskapet "breathtaking" . Vi kastade äntligen loss från Oban och tuffade upp mot Fort Williams. Det är inte så att det är speciellt mycket båtar i rörelse överhuvudtaget men vi möter en och annan segelbåt. Vi möter en segelbåt och Rederiet informerar Kapten att båten är svensk! Till Rederiets stora förvåning kastar Kapten sig över Biancas flagga, sliter loss den och vevar flaggan för allt vad tyglarna håller och tjoar! Hjälp vad har hänt med Kapten??? Har han hemlängtan? Lugnet lägrade sig i båten och flaggan sätts på sin plats igen. 

Vi har fiskat vår middag och det blir färsk egenfiskad makrill ikväll.

En filosofisk diskussion uppstod varför inte alla människor kunde filea en makrill!! Kapten hade svårt att förstå att det inte var allmän kunskap men när Rederiet kontrade med om Kapten kunde stycka en gris tog diskussionen slut för det kan inte Kapten utan att läsa på.

En uppvisning av små tumlare fick besättningen innan Bianca förtöjde i bojen i Fort William. Vi tänkte ta dingen 

in till land men för ovanlighetens skull (ironisk) föll ett lätt regn. 

Istället förberedde vi Bianca på våra gästerna ankomst från London. 

Imorse vaknade Rederiet och Kapten alldeles för tidigt men spänningen var för stor att sova då nu var det äntligen dags för att äntra Caledonien Canal. Trots att Rederiet ringt och pratat med hamnkontoret var Kapten tvungen att kalla upp på vhfen för att få Rederiets information bekräftad!! Hamnkontoret sov så Kapten fick nöja sig med frukost. 8:40 började vi tuffa mot kanalen och svängde elegant in i första Slussen.

Åh det var en helt fantastisk morgon med sol och helt vindstilla (inte ironisk). Slussades upp i 1:a sealocken. Betalade och registrerade Bianca. Då mitt i euforin ringer Rederiets mobil och The meteorologist informerar försenad ankomst då tåget gått sönder i Edinburgh och de satt nu på en buss med sikte på Fort William. Det blev en lång resa för Biancas gäster. 

Nu ligger vi och väntar på att få bli slussad vidare upp i sealocken. 

Kortaste seglatsen hitintills

Nu skulle vi få tag på en ny glasflaska och det var dagens utmaning. I Marinan i Oban fanns inget annat än dusch, restaurang och hyfsat (o)trevlig personal som bara sa -nä vi kan inte byta flaska och vi vet inte mer...

I alla hamnar finns det som tur är "gubbar" (säkert också gummor men Rederiet har inte sett eller pratat med så många för de är oftast nere i ruffen och är säkert väldigt husliga eller dricker champagne!!) dom andas,pratar, meckar båt. Dessa gubbarna tar all anledning och dela med sig av sina erfarenheter till stor lycka för alla andra gubbar i hamnen. En sån gubbe träffade Kapten som hänvisade oss till nästa hamn i Oban.

Ok, sa Kapten, vi seglar till hamnen som vi knappt kan uttala, Dunstaffnage. (Kanske var därför vi valde Oban Marina för det är lätt att uttala :D) Det tog ca 30 min!!  Väl där backade Kapten in Bianca i "berthen" Rederiet var så imponerad. Nu fylldes det på diesel och vatten. En mycket vänlig hamnarbetare informerade oss om att de kanske kunde hjälpa oss med vår glasflaska! Äntligen någon som iallafall kanske kunde hjälpa oss. Vi fick numret till West Highland Gas!! Hm vi vill bara en liten campinggasflaska! Rederiet tog modet till sig och ringde. En vänlig man bad oss komma in med slang, gasflaskan och övergången så skulle de se om det gick att lösa! Från hamnarbetaren hade vi också gått telefonnumret till taxi. Nu blev Kapten snål och Rederiet såg en fin chans att få använda benen att faktiskt gå en längre sträcka än hamnens olika faciliteter. How far is it to Oban? frågade  Kapten. About 2 miles (2x 1,7 km). Vi började gå. Till slut hade Rederiet en hyfsat ilsk Kapten (han gillar inte att gå långt) bakom sig för det var åtminstone 4 miles till Oban centrum. 

Det tog 1h 18 minuter att gå samma sträcka som vi tidigare seglat (30 min) från den ena hamnen till den  andra. Men det var en succefull promenad. Det visade sig att West Highland Gas var våra frälsare. 

Vi fick t o m ett fantastiskt bra pris och nu var Kapten lycklig igen. "Vi tar en tar en taxi tillbaka sa Kapten! Så bra att även en stor Tesco låg brevid. Vi handlade och upptäckte en enastående service. Brevid utgången hade lokala Taxi hängt upp en telefon med direktlinje på väggen till sig. Rederiet lyfte på luren och vips var taxi beställd. 

Gas fanns nu ombord, hamnmästarna i Fort Williams, Corpach kontaktade, mat inhandlat så allt var nu klart inför The Habour Master from Tarn & The meteorologist ankomst på onsdagmorgon. 

Frågan var nu om vi skulle ligga kvar eller fortsätta till den viken som vi egentligen hade bestämt att förtöja i. Bianca blev liggandes i ... Oban en natt till fast i en ny hamn. Här fanns en ny pub för besättningen att undersöka 

Vädersjuk besättning

Tänk om en liten liten solglimt med värme över 10 grader hade infunnit sig en liten liten stund! Nädå besättningen på Bianca är nöjda och glada men längtar efter lite sommar! Eller så har vi legat för ankar för länge och mindfulnessdosen är full till bredden! 

Glasgowtågresan var ett äventyr! Det går inte att beskriva med ord hur vackert landskapet är. Ingen bild kan fånga ljuset, de gröna bergen och alla små vattenfallen som faller längs med bergsluttningen. Här är en bild som kanske kan visa lite av landskapet.

Oändligt med ruiner av gamla slott och boplatser. 

Det var verkligen mjölkatåget vi tog och tåget stannade på det mest fascinerande stationerna med namn som en svensk inte kan uttala. Olika utsmyckningar och den mest originella lyckades Rederiet fånga på bild. 

Väl framme i Glasgow tittade Kapten på Rederiet och frågade hon var full för allt gungade och vi gick som om vi druckit för mycket. Det tar ett dygn innan sjön är ur benen. 

Vi besökte det svenska fiket och drack Löfberg Lila ( förlåt Zoegas) och åt en gudomligt god princesstårta. 

Besättningen kan konstatera att i Glasgow är det mode med korta kjolar, bara ben med mycket brun-utan-sol och skyhöga klackar. 

Längtan efter Bianca kom efter bara några timmar i Glasgow och vi fick verkligen skärpa oss för att inte avboka hotellet och ta tåget tillbaka. 

Vi passade dock på att prova lite whisky!!  

Nästa morgon regnade det och vi bestämde att nu väntade Bianca och planeringen inför Habour Master and the meteorologist ankomst måste påbörjas! 

Jakten efter en gastub påbörjades igen... 

Reportage från Loch Aline

I vår strävan att dela med oss till er kära bloggläsare har Kapten och Rederiet producerat ett geologiskt historiskt reportage från Loch Aline i Skottland.

http://youtu.be/-b3x_uOw27E

Äntligen har Kapten hittat...

En produkt som höjer livskvaliteten

Här kommer senaste nytt...

Vi har kommit in till civilisationen och det betyder .. Internet.

Ytterligare ett nyhetsinslag från Bianca.

http://youtu.be/qrXSCzSoYUQ

Latest news from Bianca

Latest news from Bianca i komprimerad form

http://youtu.be/yldFkg8ezX4

En sommarhälsning

När det regnar på en segling hinner man göra mycket kreativt. 

Här kommer en kreation

http://youtu.be/-KTBDdsR6N8

1:a fisken och provning

Under de dagarna vi varit i Loch Aline har Rederiet observerat fiskarna som när tidvattnet steg blev mycket ystra. Flera gånger har fiskespöt tagits fram och Rederiet har provat fiskelyckan utan framgång. På ett speciellt ställe i inloppet till den lilla bukten vi legat i, har fiskmåsarna samlats på ett speciellt ställe  varje dag. När vi kastade loss imorse var Rederiet beredd och gav Kapten order om att sakta sakta tuffa ut för nu skulle fisken upp. Fram med fiskespöt färdigpreparerat för makrillfångst. Och som det nappade när vi närmade oss det magiska fiskestället! Jippi! Äntligen fick Rederirt fisk på sitt nya spö! Fisken hoppade runt båten och Rederiet var i ekstas medan Kapten (som ju bott i NordNorge) lugnt konstaterade att det var väl inget! Vi fick 15 små sej och som (läs Kapten) rensade, kokade i salt vatten. Serverades med nypotatis och broccoli. En underbar lunch väl framme i Oban. 

Efter lunchen började jakten på gas igen. 

Tyvärr var Biancas besättning inte så välplanerad för det blev sent innan vi tog den lilla färjan från marinan in till Oban. Så sent faktiskt att affärerna hade stängt!!

I Oban stänger nämligen affärerna redan kl 17:30! Men biljetter till Glasgow köptes och sen tänkte vi ta båten tillbaka till Bianca! Nu tror Rederiet att Kapten har en speciell näsa för wiskey för plötsligt stod vi utanför Oban destilleriet! Vi går in sa Kapten!! Det blev tom en guidad tur och vips hade Rederiet gjort sin 1:a whiskeyprovning och provat 11 årig whiskey som inte går att köpa i handeln. 

Oban producerar 1 miljoner whiskyflaskor per år och de lagras i 14 år innan de kommer ut på marknaden. 

Numera är Rederiet en mycket stolt ägare av ett whiskeyglas! 

Imorgon ska Kapten få sova på hotell och Rederiet få shoppa lite, kanske prova lite whiskey igen.  

Stanna tre och betala för två!

En natt till stannar Bianca i den fina viken! En fördel är att vi ligger gratis inatt och solen skiner! Rederiet har tillsammans med Kapten städat Cockpiten så den är glänsande fin! Att ligga i hamn är aldrig tråkigt! Det händer alltid något. Båtar som lämnar, båtar som kommer in. Idag blåser det kraftigt och på vhfen varnas för "gail" så den ena båten efter den andra tuffar in och förtöjer i den hårda sidovinden. Alltid lika intressant att titta på när andra båtar lägger till! Hela hamnen står och spejar i sina båtar! Samtal med andra båtar om allt mellan himmel och jord. 

På eftermiddagen intog Rederiet den övre delen av Bianca (i shorts minsann) 

och passade på att få några fjuttiga solstrålar på benen. Hörde annars att södra England hade ett starkt högtryck och 25 grader varmt! Hmprf det får ändå räcka med lite sol! 

Kapten är svårflörtad att kliva av båten! Gillar verkligen att läsa The Times i Biancas relaxavdelning och är för dagen extremt nöjd (BabordsFredrik!!) med att ha löst ALLA svårighetsgraderna på Sodukosarna! 

Vi fick bra tips idag om tåg från Oban till Glasgow och att det ska vara en riktigt fin tågtur med model äldre tågmodell! Det passar Kapten perfekt då han verkligen gillar gamla tåg! 

Kommer uppgradera bloggen med några filmklipp med det är så svagt internet så det får vänta till Oban! 

Nu en tur till affären och bestämma kvällsmat! 

Nämen va kul!

Gårdagen var helt ljuvlig! Efter att få stå på fast mark igen, ha el,vatten och en vindstilla kväll, gott förtöjda hämtade Kapten och Rederiet in sig efter de sista dygnen vindar och hårda segling. 

Dagen har gått i städtagen och operation "hitta gas".  Vi vandrade upp till den lilla byn och fann inte bara en affär utan en Michelin  restaurang!!! Här!! Och det var förstås fullbokat! Men som tröst köpte Rederiet några fina kakboks och mintburkar som nu pryder Bianca. 

Vädret i Skottland är något lynnigt. Ena sekunden skiner solen och i nästa sekund ösregnar det! Vi hann med en lunch på den lilla och då menas det lilla färjestationen mellan skurarna! 

På väg tillbaka till båten mötte vi en familj som hade rejäla gummistövlar och Rederiet påpekade för Kapten att det hade varit lämpligare skodon än gympaskor! Vi passerar och då säger mannen " Nämen är det inte Cecilia?" (på svenska) Redriet hade fått information att Babord Fredrik barndomsvän var på semester i Skottland på en båt, men hur  stor är sannolikheten att vi träffas just i denna hamnen!! Jo det var Mikael med fru och lilla son! " vi ligger precis brevid er båt i hamnen säger Ingrid! Så trevlig! Sist Mikael och Rederiet språkandes vid var för sådär 18 år sen och i ett hyfsat dimmigt tillstånd, iallafall för Rederiets del ( Babords Fredrik och Styrbords Karins bröllop) Vilken tur att Rederiet hade förberett Kapten redan innan det glada mötet om att idag vankades det nybakad sockerkaka! (Därav mer gas)! Besättningen på den skotska båten med våra vänner från Sverige bjöds över på eftermiddagsfika! 

Kan väl påstå att Rederiet och Biancas ugn inte riktigt kom överens. Men efter att skala av det värsta så blev gott! 

Många skrönor och gamla minnen återgavs mellan sockerkakstuggorna och 

plötsligt berättar Rederiet på den andra båten om hur skottar inte har ankardram men att de nu hade infört det så även i Skottland!  

Redriet (Bianca) tänkte att nu var chansen kommen att få ta fram ankardrammen! Ni som seglat eller läst bloggen noga vet vad vi har för ankardram! Jo det är norsk Konjak - Bache Gabrielsen VSOP! Kapten på den skotska båten höll på att trilla ur sittbrunnen men smakade artigt på ankardrammen. En ankardram är alltid en ankardram!! 

Kapten i Biancas relaxavdelning

Här är besättningen när vi inte seglar! 

Från storm till stilla

Just nu ligger vi förtöjd vid en ponton i Loch Aline, en liten vik på östra sidan av Sound of Mull. Vi har ungefär en timmes segling här ifrån till Loch Linnhe som är inre delen av raka sträckan mellan de kända whisky öarna Isle och Jura i väster och inslussningen till Caledonien kanalen i öster. Väderprognoserna bjuder på fortsatt stabil leverans av lågtryck från väst och osäkra prognoser. Kaptenen har lärt sig att här kan man inte lita på spådomarna och att "mindfulness" är det ända som gäller: det blir vad det blir och man måste gilla läget...

Senast igår när vi på morgonen lämnade Inverie med den fantastiska puben med riktig gourmet meny,

Vi lämnar en pub utan vägförbindelse men Jesus sviker ingen.
Hur har man kommit på att sätta dit denna stora staty?!!!!
Visst kund han gå på vattnet men....

seglade på trevligaste möjliga sättet förbi Maligh söderut med kurs för Point of Ardnamurchan, västligaste punkten av Great Brittan. Vi hade solglött, medström och 60 grader fin bidevind som drev Bianca framåt med 6 till 7 knop. På VHF´n meddelades "no gail warning" och vind mellan 4 och 6 på Beauforts skala som motsvarar 6 - 14 Ms. Då tänker man att 14 är max och endast som korta vindkast...

Så blev det inte. Vinden ökade på, passerade 14, fortsatte uppåt och när vi närmade oss udden noterade kaptenen siffran 20 plus något på vindmätarens display. Liten storm börjar på 20,8 Ms...

Inget gott att vänta när himmel och hav börjar se ut så här ....

Har man ingen erfarenhet med att va på sjön i hård vind kan vi jämföra med SMS'et från kaptenens syster samma dag som berättade om stark vind 15 Ms på sommarstället i Norge. "Det kändes som taket ville blåsa av stugan!"

I flera omgångar revade vi segel och på slutet hade vi inte mycket mer än ett par kökshanddukar uppe. Ändå forsade Bianca fram med över 8 knop! Innan vi rundade udden tog vi in resterande segel och startade motorn för att va förberedd på va som kunde vänt om hörnet...ännu starkare vind? Mot eller med ström?

Som kaptenen hoppades kunde vi smyga lite i le av landet, komma lite fri av den hårdaste vinden och den grövsta sjön som kom nästan rakt mot. Här ifrån tuffade vi med tre till fyra knop mot Tobermory där vi såg fram mot att förtöja i en ponton, få landström, ladda batterier, torka kläder....

Sedan kom regnet och vi tuffade in i hamnen dyngsura... En dinge kom mot oss i regnet och hamnmästaren kunde identifieras. Ingen pardon. Fullt vid pontonerna. Följ efter...och så tog han oss längst ut från hamnen till den mest avlägsna bojen som kostade £16!!! Kaptenen var när på att svära, lovade Rederiet att inte skriva sina innersta tankar och kort nöja sig med: Köp inte whisky från detta skitställe!

Tobermory är säkerligen ett trevligt ställe
om man har tur, får en kajplats och ett litet glött av solen.

Vi lämnade nästa morgon. Solen tittade fram och vinden var perfekt för en seglats söder ut genom Sound of Mulle. Vi valde åter att lita på tips kaptenen fick från en trevlig Shettlänning vi mötte i Kinlochbervie och gick in i Loch Aline, en liten hamn som knappt syns på kartan men får fem stjärnor, det bästa vi har sätt under alla de år vi har seglat.

På vägen mot Loch Aline har trollen glömt sin brödrostare för länge sedan.
Sista skivan har förstenats.  

Nu ligger vi vid pontonen vi drömde om och är jättenöjda. I morgon ska det blåsa pekka så kan hända stannar vi. Vi är knappa tre timmar från Oban... Grannbåten från Norge tipsade om att det gick att ta tåg till Glasgow.... Men nu är vi här..."mindfulness"

Vi avslutar med att gratulera Grace II som har ankommit Kanarieöarna. I november mönstrar även kaptenen på för att va med över Atlanten till St. Lucia.

Dyraste bojavgiften

Kapten hade läst in sig ordentligt på strömmar och tidvatten. Bianca lämnade sin boj redan kl 8 på morgonen och beslut fattades att segla ner till bron mellan Skye och "the mainland". Härlig fin segling blev det och vi forsade fram med vinden från aktern. Det gick fortare ner till bron än vad vi trodde det skulle göra. Okey sa Kapten, ska vi fortsätta eller stanna!

Vi fortsatte till strax efter bron! Oj en brygga att förtöja i!! Vatten fylldes på och mat inhandlades. And off we went again. Tidvattnet var med oss och Bianca forsade igenom den smala passagen ner mot sydvästra delen av Skye.

Rederiet kan numera hamnguiden utantill och guidar Kapten var vi ska! Siktet var nu inställt på en fin vik med seglarfolk som ägde hotellet (allt enligt Marineguiden....) och det lät trevligt med dusch, tvättmaskin och en fin vik. Men allt är inte guld fast det glimmar!

Vi förtöjde vid en boj och ringde in till hotellet för att checka att det var rätt boj. Hotellreceptionisten visste inte ens vilken boj vi pratade om utan ville bara att bi skulle boka bord! Besättningen blev a bit pissed off.

Äsch vi fortsätter till puben som bara nås via vatten! Nära på två timmar till och kapten började nu se lite sliten ut men vi kastade loss och seglare vidare till den sötaste vik med en så trevlig pub. Det blev hitintills turens dyraste bojavgift! Avgiften bestod av blåmusselsoppa (gudomligt god) och storlek större färsk hummer, ostbricka och portvin...! En fin avslutning på en väldigt lång dag på havet. 

Yatzikungen på Bianca!

Natten blev en lika windy historia som föregående. Men dagen bjöd på regn helt till på kvällen! Några av båtarna gick vidare och det är då det börjar krypa i kroppen och en viss energi börjar laddas upp hos besättningen. Ska vi? Nej det ska blåsa upp!! Men tror du verkligen på det? Titta på väderkartorna igen!! Nej vi stannar... eller föresten ska vi .. ! Besättningen kom överens att ringa the habor master of Tarns wife - the metrologist för att inhämta experttips angående (eller annat som kan vara bra att få kunskap om) väderleksutsikterna i de Brittiska farvattnen. Inget vidare väder så lugnet lägrade i båten och beslut om att ligga kvar togs. 

Rederiet börjar desperat längta att få röra på sig (läs springa) men bara tanken att klä på sig hela seglarstället, ta dingen in till land, klä av sig seglarstället och sen springa i hällregn känns även för Rederiet som lite för osmakligt! För Kapten finns inte ens de tankarna! (Alltså att springa) 

Dagen ägnades till att läsa, lyssna på sommarpratarna, sova lite och spela Yatzi. Plötligt har Kapten blivit en riktig yatzikung och vinner varje match mot Rederiet! En mycket nöjt flin har etsats fast runt Kaptens mun!! Jaja vad gör inte Redriet för lite båtfrid! 

Knack, knack sa i Biancas skrov.

En av grannbåtarna (väderrapportören från puben) hörde hur det var med besättningen och om vi hade senaste nytt om hamnarna! Kapten tackade för  omtanken och bekräftade att informationen redan fanns på Bianca.  

Dagens höjdpunkt var att regnet upphörde och ett pubbesök stog på dagordningen. Hitintills bästa Fish & Chips serverades. Nya samtal om segling, väder och bra hamnar med nya seglarbekanta. Imorgon släpper vi bojen och seglar vidare mot .. strömmen genom sundet. 

Att ligga på boj!

Då låg Bianca prydligt på sin boj som med säkerhet kunde hantera en 65 foots yacht enligt "the local"! 

Besättningen inväntade den hårda vinden och som alltid när det är fint väder, solen skiner och det är vindstilla känns det så avlägset att det ska bli sämre. Men det blev det!! Natten blev en lång very windy historia! Rederiet är inte lika tuff som Kapten i dessa situationerna. Det är massor med ljud, gnissel, krängningar och på bojen dansar Bianca runt hela tiden. Det tjuter i och stagen slår mot masten. 

Oj vad var det sa Rederiet?? Det är bojförtöjningen som ligger och gnisslar så vi vet att vi sitter fast i bojen, sa Kapten! Då somnade Rederiet tryggt med gnisslande och när det blåste som värst gnisslade det hela tiden och Bianca var trygg på sin boj. 

I kasten hade vi 15m/s och sen varierade det 9-12 m/s. Är man landkrabba tycker man att det blåser mycket men i en båt är man inte så tuff.

Nästa förmiddag sken solen och det var varmt och skönt! Äsch överdriven väderprognos sa besättningen till varandra! Inte ska det blåsa mer heller men vi avvaktar. Rederiet som inte gillar vare sig städning eller matlagning är som förbytt på Bianca! Hon lagar mat, handlar och fixar! Så denna förmiddagen storstädades Bianca i väntan på ..vinden. Precis när Rederiet meddelat att på eftermiddag skulle bikinin på och här skulle det solas på däck, då kom vind och regn. Dra på trisse vad det blåste! Tur att det gnissla bra i bojförtöjningen! 

Mitt i blåsvädret fick Kapten ett samtal från babordsFredrik med solskensnyheter! Flygbiljett var bokad och två matros skulle mönstra på Bianca i Inverness i augusti.Puh! Kapten har nu fint sällskap över Nordsjön då Rederiet mönstrar av och återgår till vardagen. 

Mot kvällningen började hoppet gro om det fanns möjligheter att ta en tur in till Puben. 

Rederiet och Kapten gjorde sig klara och låg bakom Biancas akter med dingen, inväntandes en lucka i regn och vindläget. Av erfarenhet förtöjde vi dingen långt upp på land och steg sedan in i den skotska pubvärlden! 

Helt fullt och inga bord lediga för oss! Men sa Rederiet vi kan sitta i fåtöljerna i hörnan och äta! Sagt och gjort! Oj sa Rederiet, Kapten har du pengar med dig? För min plånbok ligger kvar på Bianca! Kapten är en redig karl så självklart fanns plånboken med!!

Puben fylldes snart av seglare och annat löst folk! Tips om väderleksrapporter, bra hamnar och var strömmarna är tuffa utbyttes mellan borden, blandat med tips om bra B&B! 

Bianca blir nog liggandes på sin boj en dag till! 

Busstur på Hebriderna

Kapten och Rederiet, hade undersökt kvällen innan vilka olika rundor lokaltrafiken åkte runt ön.

Beslut fattades att ta rundan som gick i en cirkel så vi fick med oss den västra sidan av Hebriderna.

09:35 gick bussen. Kapten och Rederiet hittade buss W2. Köpte biljett och såg efter lämpligt säte för att få maximal utsikt. Bakom busschauffören var det ledigt men där låg chaufförens jacka

Vid fråga om det gick bra att sitta bakom chafförn kom ett grymt att det kanske gick bra. Men vi fick hålla oss till tåls till efter sjukhuset för där skulle ngn special stiga på. Okey det var en sån busschafför!! Total regi var man satt för efter ett tag upptäckte vi att denna turen innebar socialisering delux för chauffören. Som han själv uttryckte det " to see my ladies"! Det berättade han inte för oss utan för de andra passagerarna på sätet brevid oss. Bussfärden gick på så smala vägar att det var precis att bussens däck fick plats och chafförn körde som om det var en motorväg. Många vändplatser för bussen och ett evig vinkande från busschaffören till mötande trafik. Kapten har "def, def, definitly" (chaufförens uttryck) aldrig varit med om en så hårresande busstur!!

Väl hemkommen igen

Ett antal svenska båtar har vi hälsat på i hamnen och i de ( oavsett nationalitet) flesta båtarna är det ensamma eller två äldre gentlemen som seglar. Rederiet drar, trots sin höga ålder) ner genomsnittsåldern i hamnen.

Det blev en pubutvärderingsrunda också. Från en skala från 1-10 gav Kapten och Rederiet pubarna på Stonoway en 2:a. 

Nästa morgon inhandlades det proviant (Whisky från Hebriderna,1:a utgåvan), färsk fisk och annat ätbart. Vatten, diesel fylldes på och sen seglade Bianca tillbaka till " the main land" och sjöng på vägen över för Harbor master from Tarn, som fyllde år. 

Nu verkade det som sommaren hade äntligen anlänt till Skottland. Underbar segling med perfekt vind och strömmen med oss. Rak kurs in i den lilla viken som vår Shetlänning hade rekommenderat och ritat in på sjökortet. Vi fick sommarens 1:a vindstilla kväll helt ensamma, liggandes på svaj.

Jaja helt ensamma var vi inte!! En mås vaktade oss ( och jagade bort alla andra flygfän) hela tiden. 

En solnedgång som var magisk! 

Notera årets mode på tofflorna i år!! En touch av France! 

Rederiet har under sin korta tid ombord konstaterat att Skotska skärgården är som gjord för att segla i. Massor med fina vikar att ankra eller ligga på boj i. Nästan inga båtar hitintills och väldigt få

motorbåtar som vi såg mest av i nord Norge. Ingen risk med andra ord att bli vaccinerad för översocialisering.

Nästa morgon i den fina viken intogs en ljuvlig frukost (Rederiet hade hittat riktigt bröd och inte toastbröd som är som gummi) innan Bianca motorledes tog sig runt till nästa vik.

Från den ena viken till den andra skiftade klimatet dramatiskt. I Inverewe Garden växer palmer och oändligt många olika arter av blommor, buskar och träd. Helt fantastiskt. 

Bianca på svaj och nu hade Rederiet övertalat Kapten att sätta på lillemotorn på dingen. Men var fanns nu nyckeln till låset? Efter att vänt upp och ner på Bianca hittades nyckeln. Startar den? Jaaa, lika trygg på start som Yanmarn. Sist dingemotorn användes var i Norge tillsammans med Matroserna från Lerum.

Vi tog oss in till stranden och väl inne på land upptäckte vi att vi gått rätt in i en av de berömda trädgårdarna. Efter en liten promenad intog lunch och på de restaurangerna vi varit på är det väldigt trevlig med bordsservering och mycket vänligt bemötande. Det är liksom lite bra stil här tycker Biancas besättning. 

Vi tog oss ut till Bianca samma väg som vi kom. Alltså genom den fina trädgården och utan att betala inträdesavgift. Rederiet köpte en skotsk ullpläd och beklagade verkligen att vi inte visste att det kostade inträdesavgift. Well, sa damen i kassan, even the Cruise ships pay the fee! 

Inte ens här kan man som liten seglare känna sig unik. De stora kryssningsfartygen tar sig hit också. Jaja de ankrat betydligt längre ut än vi. Nåväl, vi fick ta oss ut bakvägen utan avgift och lättade ankar mot nästa... vik. 

Återigen var vindarna och strömmarna med oss! Bianca forsade fram i 6-7 knop och Rederiet började klä av sig! Till slut satt Rederiet och solade på däck utan ull och seglarställ. Ett visst hopp om sommar och lite värme infann sig. (innan lågtrycken kommer) Återigen följd vi shetlänningens goda råd och seglade in i nästa vik där vi fick lä inför kommande dygns hårda vindar. En liten, liten pub finns i viken och vi blev rekommenderade av de andra förtöjda båtarna att kontakta puben och få information vilken boj vi kunde förtöja i. Nu hade Kapten helt förlikat sig med tanken om dingen + motor! En öl i puben och lite snack "locals" emellan och så blev Bianca blev anvisad ,av en lokal förmåga, en fin boj som vi förtöjde i. Kapten och Rederiet upptäckte lite förskräckt hur snabbt vattnet ändrar sig nu. Dingen, som vi tyckte var ordentligt förtöjd, låg nu långt ut i vattnet. Det var precis att Kapten kunde nå dingens förtöjning annars hade nog Kapten och Rederiet sovit på puben. Inte för vattnet utan för många skotska öl.

The truth and nothing but the truth!

Kaptenen har nu varit ute fem veckor och rutten ser ut som nedan.

Grön linje är vad som återstår. Röd linje är tillbakalagt distans 994 Nm och vi har nått fram till Yttre Hebriderna som av kaptenen betraktas som mer "far away" än Shetland, konstigt nog om man tittar på kartan. Men läser man introduktionen till "The Yachtsman's Pilot" för området "Sky and Northwest Scotland" förmedlas lite av kaptenens respekt för området:

"The West Coast is no place for anyone who is unable to deal with advers conditions which may arise unexpectedly." 

Dom tuffaste utmaningarna tills nu har varit nattseglingen med vind, tjock dimma och snurrig stark ström vid Orkney, och rundningen av Cap Wrath på nordvästhörnan av Skottland där ström och kulingens nafsande i Bianca bjöd på reella vågor. Överseglingen från "the mainland" till Stornoway blev lite mer jobbig än tänkt då vi tvingades att hålla rätt hårt upp i lite för stark vind, för det mesta mellan 9 till 11/upp till 14, och tvingades reva tre gånger. Ändå pressades vi femton till tjugo Nm nord för Stornoway, fick manövrera så nära land som vi vågade, och tuffade med Yanmarn motvinds i lä av landet för att komma undan de jobbiga vågorna tre timmar söderut.

I pilotboken läste vi att hamnmästarens skulle ropas upp på VHF 12 för anvisning av hamnplats, vilket vi gjorde och meddelades att potongerna i inre hamnen var upptagna och vi fick ligga längs med stora kajen mellan fiskbåtarna... inget önskvärt ställe. Men har man kämpat med vind och vågor i tio timmar är man nöjd med att få sätta fast tamparna i något som inte rör sig.

Vi kom in på lågvatten...trodde kaptenen...för det var långt upp till gubbarna på kajen ovan. Det visade sig att vi skulle ned ytligare en meter. Under natten kom Bianca att lyftas nästan fyra meter upp...medan vi sov... Utmaningen var att inte fastna under någon av dom massiva längsgående ekbjälkarna medan vattnet steg... Bättre plast var att hoppas på om kaptenen var vid hamnkontoret 08:30!

Vid den här kajen låg vi första natten.
Vid lågvatten har sjön sjunkit ytligare två meter!

Natten blev sådär och kaptenen vaknade lätt dement efter gårdagens seglats och en lite stressig natt, letade upp hamnmästaren och presenterade sig. Hjärnan hade svårt med engelskan och kaptenen kände sig lite rörig när hamnmästaren tålmodigt försökte begripa vad "svensken" ville... Då vi kom in natten innan fick vi förklarat att vi var trea i tur att få plats i inre hamnen. Av något skäl kaptenen inte känner till blev vi direkt anvisad plats och order om att ta oss in omedelbart. Kapten blev tagen på sängen, rusade tillbaks till Bianca där Rederiet fortsatt låg i sina milda drömmars värld. Kaptenen tänkte att det gick bra att flytta Bianca själv. Rederiet kund få sova lite till. Yanmarn startades och förtöjningarna lossades (vid den här kajen är det lite mer än att "kasta loss"). Uhhej nu var fokus på att få platsen innan hamnmästaren kom på något annat...

Det gick lite för snabbt, under tiden hade Rederiet vaknat och tagit sig upp på däck, kaptenen upptäckte att sikten var sämre än beräknat och var tvungen att ta ned delar av sprayhooden för att se bättre medan vi tuffade runt hörnan på kajen och in i hamnen... Var skulle vi hitta hamnmästaren????

"Ser du pinnen?!!!", ropade rederiet....
men nu är Bianca förtöjd vid pontonen.

"Ser du pinnen?!!!!", ropar Rederiet framifrån bogen på Bianca, och visst stod en röd stake på flera meter rakt upp framför Bianca! "Ett grund!!!", tänkte kapten, såg att det var trångt på båda sidor men bäst plats på babord och svängde instinktivt åt det hållet, gjorde en snygg vändning in mot potonen där hamnmästaren vinkade... Sedan vankade det en föreläsning om röda och gråna sjömärken, in och ut seglingar...

Rederiet har gosat sig över och klargjort för kaptenen att vi gick på fel sida. Det här var förklaringen till varför det blev så. Vi gick inte på grund men det händer att båtar fastnar på samma sidan vi gick. Då får man hoppas det inte är högvatten så situationen förvärras och man inte kommer loss på ett tag...

Bianca nästan på grund!

Nattens vila hade inte varit den optimala i fiskehamnen. Bianca låg inklämd mellan fiskebåtarna som startade upp sina dieselmotorer runt kl 03.00 på morgonen. Rederiet hade då jagat upp Kapten för att se till Biancas förtöjningar så tidvattnet inte slet sönder dem. Biancas besättning hade fått besked om att vara på hamnkontoret kl 08.30 prick för att få en plats i hamnen nästa dag. Kapten satte klockan på ringning och vaknande med ett huj, gav sig iväg samtidigt som Rederiet sov vidare och märkte inte att kapten lämnade båten. När Kapten kom tillbaka startades Yanmarn och som vanligt gav Kapten ingen förvarning om att nu ska det kastas loss utan sätter bara på motorn och det är signalen. Rederiet kastade sig upp i nattlinne, slet på sig en fliströja och ett par byxor, gnuggade sig i ögonen och var sen redo att kasta loss mot hamnen.
Ser du, ser du mannen i gult ropade Kapten till Rederiet? Nä var då? Rederiet hade inte hunnit få på sig linserna så hamnen var något disig och otydlig. Men mitt i hamninloppet ser iallafall Rederiet en röd pinne sticka upp och ropar till Kapten att se upp för den röda pinnen. Varpå Kapten som är helt yr efter den stökiga natten seglar Bianca runt det röda sjömärket (som det faktiskt var) från fel sida. Hamnmästaren drag en lättnadens suck när Bianca klarar att inte gå på grund.
Efter att ha Tvättat av Bianca, ätit en lång långsam frukost gjorde sig Rederiet och Kapten redo att upptäcka det stora samhället Stornoway. Det är iallafall stort för Kapten som inte sett så mycket civilisation på ett par veckor, men först tvagning för i den fina hamnen så finns alla faciliteter. För Rederiet är detta en plåga. Inte att duscha men att duscha i dessa allmänna duschar är rent ut sagt blä så äckligt. Det hjälper inte att rusta sig med flipflops för att slippa stå med bara fötter i gegget på duschgolvet. Sen gäller det att pricka in tiden för hur länge man kan dusch för 1£ = 12,90 Sek. För kallt eller varmt är orosmomentet att vattnet tar slut precis när håret är insmort med schampo alternativ balsam. Oftast är duschbåsen väldigt trånga med få krokar för allt som medtagets och det är inte bara handduken som blir blöt utan det mesta man har med sig in i båset.
Nåväl det fanns iallafall en fön i denna hamnen som gav ifrån sig lite varmluft.

Kapten och Rederiet begav sig ut på upptäcktsfärd rena och luktades gott men urhungriga. Publunch kanske?  Det blev Fish'n Chips! För Rederiet så har Habour Master from Tarn's wife förstört denna anrika rätt genom att en gång för inte så länge sen deklarerat att det är minst 1000 kaloriet i en portion. Kapten åt med god aptit. Sen fick det bli sightseeing och det mest kulturella Biancas besättning hittade var en liten affär med Harris Tweed i skor, väskor, hattar, prydnadsföremål, kuddar osv. En slaktare fick besök och kvällens middag blir .. lamm.

Kyrka till salu

För att nu bli av med en del av de 1000 kalorierna drog Rederiet med sig Kapten på en lite längre runda (1 km) till Tesco för att inhandla kryddor til lammet. På vägen dit såg Kapten en kyrka som var till salu och ni som känner Kapten vet engagemanget i kyrkans värld. Se hit Rederiet ska vi slå till och köpa en kyrka?? Behöver väl knappast beskriva svaret Rederiet gav Kapten.







Igår kväll när Bianca seglade in i hamnen möttes hon av två stora sälar. Nyfiket följde de efter båten och var sen flera gånger framme och tittade på Bianca. En exotisk fågel satt på fiskebåten och Biancas besättning undrar om någon av läsarna kan hjälpa till med svaret.!

Myteri på Bianca!!

Bianca <3

Jamen det är väl tur att Kapten har ett Rederi, för det var en rätt spak Kapten som Rederiet mötte i Kinlochbervie. Avslutningskvällen med matroserna "Björn som matar fiskarna" och "Svein Tore som bara finns på bild" (Rederiet har aldrig lyckats träffa denna mytomspunna Svein Tore som varit med på olika aktiviteter men som lyckats undvika Rederiet) hade varit hård med dart och hotellets whisky var nu totalt slut. Ojoj hur skulle denna seglatsen gå då Rederiet ännu inte lärt sig tycka om whisky...än!!

Rederiet har längtat så efter sin Kapten så det var härligt att få tid tillsammans igen efter den vår som varit. Efter en lugn kväll i Kinlochbervie meddelade Kapten tidsplanen för seglatsen, tills Habour Master of Tarn with wife mönstar på i Fort Williams, Bianca behöver segla minst... 1 timme per dag för att nå målet. Rederiet ser helt häpen på Kapten och undrar nu hur i hela friden det ska gå till! Inför varje äventyr med Bianca kommer Kapten och Rederiet överens om att ta det lugnt och göra utflykter, ta dagen som den kommer osv osv. ja ja tänkte Rederiet i år kanske vi klarar det.

Bianca tuffade ut med riktning mot... tja en timmes segling. Hm ute på havet blev det 3 timmar och inte alls den hamnen som var tänkt.

Bianca la kurs mot en liten söt vik - Bad Call Bay med fin boj som det förtöjdes i. Nu blev det lite knepigt för utflykt skulle det ju göras! Kaptens favorit båt (NOT) kom fram från Biancas källare - Dingen!! In till land rodde Kapten energiskt och besättningen började gå mot affären ca 3 miles. Pust, stånk och stön var det enda som Rederiet hörde bakom sig i backarna. Tror Kapten har dålig kondis! Besättningen hann se slutet av den lokala fotbollsmatchen, handla och sen få en välförtjänt Pint på det otroligt mysiga hotellet i Scourie.

Dingen, hotellet och Bianca på boj

På väg tillbaka, fortfarande lyriska över det fina lilla hotellet och dess omgivningar, började det regna. Inte helt överraskande, men Kapten grymtade ännu mer över att han måste gå.. Rederiet peppade och och lockade med hotellet där middagen skulle intas. Ett tu tre stannade, som ur en film, en Land Rover och ur hoppade en skotska som bjöd skjuts. Kapten och Rederiet hoppade in i Land Rovern och där möttes vi av blöta pussar från en helt bedårande Jack Russel, en Patterdale valp, dess husse i förstås tvättäkta skotskrutig tweed samt fiskeverktyg, jaktvapen och allt annat som kan vara bra att ha med sig i en bil i Norra Skottland. Rederiet blev ännu mer förälskad i Skottland. Rederiet läste i sin ungdom böcker om ..kärlek, hertigar och stora slott i Skottland och ett litet ögonblick i bilen kändes det som i romanerna fast Kapten är från Norge och istället för slott bor Rederiet just nu i en båt! Nåja härligt var det iallafall. Rederiets älskade hund Ivar börjar bli till åren och Rederiet tycker att han behöver en kompis och vad kan då inte vara bättre än en Jack Russel eller en svart Patterdale valp kanske.

Rederiet och Kapten tackade för skjuts och äntrade hotellet i viken där Bianca ligger på boj. En fantastisk trerätters intogs och regnet tilltog. Nu började kapten se nedslagen ut och Rederiet undrade hur det var fatt. Mår du bra kapten? Nä jag är deprimerad för jag får inte bo på hotell inatt!!!
WHAT!!Nu tappade Rederiet hakan. Men men tänk på Bianca och Wera (Webaston heter Wera) Rederiet använde sin mest moderliga röst och sa uppmuntrande till Kapten - Du blir bara blöt och roddturen med Dingen tar inte lång stund. Men säger kapten (väldigt tjurigt) att det är en ganska lång promenad till Dingen. I nästa stund blir Rederiet helt förfärad, för nu har nog Kapten tappat allt för nästa kommentar får Rederiet att fundera på om Rederiet att ta in på hotellet och mönstrar av (kanske för evigt). Kapten utbrister -funderar på att tatuera in ett ankare med hjärta där det står Wera på underarmen. Hallå hur mycket whisky har hällts ner i Kaptens strupe för Kapten har tappat all sans nu. Som tur upphörde det att regna så Rederiet fick med den surmulna Kapten till Dingen och efter en fin roddtur var besättningen välbehållna ombord igen på Bianca.

Nästa morgon skulle Bianca och besättningen segla en timme!! Kapten förslog att titta på förutsättningarna väl ute på havet.Väl ute till havs var det behagligt om än lite vågor som besättningen kunde stå ut med. Kapten hade nu hämtat sig från sin tatuering, hotelldepression och var den mest uppmärksamma Kapten Rederiet kunde tänka sig. Men gulliga Rederiet, klarar du att segla långt? Rederiet tittade på Kapten och trodde återigen att Kapten fått alla hjärncellerna bortblåsta efter för mycket whiskyångor. När har Rederiet inte seglat i fullt

Ser ni Bianca?

seglar & ylleställ i tuffa karga förhållanden?? Det är det väl den enda verkligheten Rederiet känner till. Vad är sol, bikini och ljumma vindar?
Hursomhelst så blev timmen som skulle seglas till 10 timmar i hård sjö med sikte på Yttre Hybriderna.

Nu ligger Bianca förtöjd lugnt och tryggt i hamnen i Stornoway Marina.
Kapten och Rederiet ska gå på utflykt och se vad som erbjuds av... whisky.